Hundraåringen som klev ut genom fönstret

Rollistan i Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann från 2013 säger väldigt mycket om vem vi är som människor. Filmen handlar om tid, minnen och livet självt teman som berör oss alla på något sätt. Den här svenska klassikern visar hur livshistorier och äventyr formar oss, oavsett vilken ålder vi når. För oss på Gravarbetenhalland.se symboliserar filmen något viktigt: hur människors liv är värd att minnas och bevara.

Robert Gustafsson spelade huvudrollen Allan Karlsson

Robert Gustafsson gjorde Allan Karlsson till en karaktär vi älskar. Han framställde den äldre mannen med både humor och värme en karl som inte accepterar sin gråa vardag på ålderhem. Gustafsson fick verkligt liv i en man som vägrade ge upp, som klev ut genom fönstret för att leva istället för att bara vänta där. Hans tolkning blev både rolig och rörande. Gustafsson är känd för sitt komiska geni, och här visade han också sitt större hjärta (det där finns många inte tåls).

Ensemble-skådespelarna gjorde filmen komplett

Iwar Wiklander, Mia Skäringer och David Wiberg bidrog med starka roller. Tillsammans skapade de en värld full av verkliga människor med egna drömmar och fel. Dynamiken mellan skådespelarna gjorde varje scen autentisk och levande. De bar upp Allans äventyr utan att överskugga honom på något sätt. Det var verkligt lagarbete bakom kameran.

Varför filmen resonerar på Gravarbetenhalland.se

Filmen handlar om att lämna ett avtryck På gravplatser runt Halland sparas människors historier på sten och i minnet Varje gravstensinskription berättar om ett liv ofta lika fasinerande som Allans äventyr Vi arbetar med minnesplatser där familjer hyllar människor de älskar Minnesvård handlar inte bara om sten och inskriptioner, utan om att bevara historier Det handlar om respekt för livsresor.

En film om livet själv

Hundraåringen lär oss att livet är en resa värd att leva, oavsett ålder. Allan åldrades inte när han slöppte löst han började leva för första gången på länge. Filosofin bakom filmen möter det arbete vi gör dagligen. En gravsten är ett monument över ett liv väl lebt. Det säger: denna person fanns här. Denna person räknades. Denna person sparas i våra hjärtan och minnen.